Jag både hatar och älskar den. Den där känslan. Nervositeten inför sprutan. När preparatet förbereds och man väntar på att nålen ska punktera huden och allt verkligt ska försvinna. Luftbubblorna knackas bort, man drar upp tröjan och väntar. Sprutan närmar sig långsamt, sen sticker det till och man vet, att snart sköter kroppen allt. Sen känns det som i evigheter, sprutan är inne i armen och man känner hur det pumpas in. Sen blir det svartare och svartare. Allt prat blir till ekon och det är som att se allt igenom ett kaleidoskop, alla färger flyter ihop och man blir övertygad om att allt är på riktigt. Även om man lovade sig att inte tro på det man ser. Allt blir mörkare och mörkare och vad som egentligen är några sekunder blir en evighet. Sen försvinner man. Allt bara är borta helt plötsligt.

Man vaknar dagen efter och har ont i kroppen. Det känns som att den vill ha mer, när allt den egentligen vill är att aldrig mer göra det, det där man gjorde dagen innan. När man tryckte in det där magiska medlet som gör att ingenting kommer åt dig – så länge det funkar. Åh, den där känslan. Som man både hatar och älskar. Den där känslan som spruträdda har, den där skräckblandade förtjusningen man kände när man skulle vaccineras mot röda hund, mot TBE, mot mässling, när man blev skyddad mot stelkramp och nu, när man tog vaccinet mot baconfebern, grissjukan, svininfluensan eller Den nya influensan – AN1H1.

Visst kan det vara så att media har blåst upp detta med svininfluensan (eller vad man nu får kalla den) något enormt. Den är inte så annorlunda mot den vanliga vinterinfluensan vad gäller symptomen och så, men vad som däremot är annorlunda är att den aldrig har spridits som den gör nu och det är just därför så många blir smittade – den är helt ny för våra kroppar! Jag valde att vaccinera mig, inte för min skull – men för andras! Det finns folk som inte skulle överleva att bli smittat av viruset och samtidigt är allergiska mot ägg och alltså inte kan ta vaccinet, och om man då som medmänniska kan förhindra smittospridningen genom att punktera sin hud och ha lite ont i armen en dag eller två så tycker jag det är värt det.

Att så många biverkningar av vaccinet har upptäckts är ju inte så konstigt, stora delar av världsbefolkningen har tagit det – aldrig har så många tagit samma vaccin på så kort tid som vi har nu. Antagligen är biverkningarna ganska likadana mot andra vaccin, och hon som började gå baklänges hade väl någon konstig sjukdom redan innan. Jag tog vaccinet, jag var lite yr dagen efter och ganska stel i några dagar, men inte mer.

Så för andras skull, ta vaccinet. Men kom för guds skull inte till mig när du inte längre kan gå normalt.

(Bilden hittade jag på denna sida, och den är tagen av nån jäppe på flickr!)