Jag vill också vara på Showcase Paris och se bland annat Danger spela live, Russel Lissack från Bloc Party DJa och intervjua Franck Rivoire (Danger) utan mask. Jag är avundsjuk som bara den. Och allt detta på bara en kväll! AAAAAAH!!!!! Tur (för dem och mig) att de gjort en fin video om det.

Tack för tipset, Danger (@2emedanger)

Vår älskade Merton har gjort det igen! Jag vet, för några dagar sen, men so? Merton är killen som jag tidigare tipsade om, ni vet han som improviserar pianospel på chatroulette.com! Merton har dessutom tagit bort den videon som hade så storslagen statistik som att ha varit den filmen med störst tittarökning någonsin på Youtube eftersom killarna och tjejerna där inte var helt nöjda med innehållet. Starkt jobbat tycker jag, och modigt. Men, till saken! Han har nu lagt upp sin andra film! Chat Roulette Funny Piano Improv #2 heter den, konstigt nog. (Förtydligande: ironi.)

Utöver att vara galet lik den andra killen så gjorde Ben Folds också samma sak som ett svar till Merton, den improviserande pianokillen i huvtröja. Fast med publik. Och live. På en konsert. Cool grej!

"Oh sh-" via The Daily What

Som ett litet svar till det tidigare inlägget om Chatroulette kommer här detta inlägg med tillhörande film. Likt den tidigare filmen är det också här en film på någon som överraskar sina chatpartners med något annat än en penis. Vi på Swoosch gillar videos, och vi gillar också annorlunda saker, samt initiativ och vi upplever det som att denna film har alla dessa saker. Så, här har ni pianoimprovisation à la Chatroulette!

Via Gawker.TV

Nyligen släpptes OK Gos senaste video till låten This Too Shall Pass. Och D A M N vilken video! Maskinen de byggt ser onekligen skrämmande ut, och tydligen skadades kameramannen under inspelningen av videon. Prylbögarna på Gizmodo har snackat med OK Go om deras senaste video, och om deras videor i övrigt, där de avslöjar lite smaskiga detaljer om det hela, och länkar till en making of-video om deras alster. (Shitvadhäftigderasvideoär!)

[Tack Gizmodo.]

Nu är det jul igen, nu är det jul igen och julen vara än till påska! NOT! Ja… Dagens låt fick äran att vara på julafton endast för att den är så SJUKT bra! Eller, ska jag kanske säga de.

Dagens låt är Personal Jesus, och på listan är orginalet av Depeche Mode [Spotify], och de klockrena tolkningarna av Johnny Cash från 2002 [Spotify] och av Marilyn Manson från 2004 [Spotify].

Bilden har jag glömt bort vart jag hittade… Googla!

MVH
En som är lik kommunist-sovjet på många punkter: Tomten

Och så lite tack, som sig bör. Tack till Mig själv, Victor och Ylva (och en bunt andra också såklart!) som har hjälpt till och varit med och bollat idéer och kommit med låtförslag när det var som jobbigast. Utan er skulle det inte gått.

GOD JUL! I framtiden kommer några av oss återfinnas på storM.

Detta var det sista inlägget från Musikkalendern 2009. Hela bloggen med tillhörande lista finns på musikkalendern.tumblr.com!

Låten idag är från början ett substitut för den enda låten som inte finns på Spotify från det här albumet. Men sen visade det sig att denna var väldigt bra också, så vi tog den.

Dagens låt är Little Green med Joni Mitchell [Spotify]. Listan är uppdaterad!

Bilden hittades här och är gjord av en skinship.

MVH
En som hjälper de som har det svårt: Musikkalendern

Fin bild!

Jag tänkte att man måste ju göra detta någon gång. Och idag var en passande dag.

Med ett galet bra trummintro sköljer dagens låt över oss. Den sätter en i en stämning så att man blir… glad? Ja, glad är nog rätt ord. Glad, blir man av dagens låt.

Dagens låt är Winter med The Dodos [Spotify, Youtube]. Den är fin, och det är listan med.

Bilden är ihopklistrad (med tvåkomponentslim, FYI) av en och en annan bild.

MVH
En som gillar att ha koll på läget: Musikkalendern

Vad vara detta?! säger du? Jo, det är det Musikkalendern sa idag. Och dagens låt. Passar inte detta, kan jag rekommendera Röyksopps singel Happy Up Here med några fina mixar.

Tidigare skrev jag om olika typer av bloggar och om internet och allt sånt där, och precis som jag sa då så finns det en massa olika bloggar. En som jag upptäckte via Twitter är Musikkalendern. I Musikkalenderns första inlägg skriver denne person om hur han eller hon (jag vet inte?) har tröttnat på julen och det matrealistiska beteendet som kanske härstammar ur just julen och alla gåvor. Den (vi kallar han/henne för det) säger nåt i stil med att julen handlar om att ha det mysigt och bra med vänner och familj (“och från början att fira Jesus födelse”) och det är ju just det det handlar om! Att ha det bra!Det verkar vara så många som har glömt detta, och konsumentverket talar varje år om att det aldrig kommer säljas så många julklappar som i år! År efter år köper vi mer och mer, och år efter år ökar också våra koldioxidutsläpp. Ser du sambandet? Ju mer vi vill ha, desto mer produceras, och när det produceras mer behövs mer råmaterial som ofta framställs genom energikrävande metoder. Tillgång och efterfrågan som en samhällslärare skulle säga. En inflation av allting!

Här kommer du inte få något Bing Crosby, inget Peter Jöback och inget Tommy Körberg. — Musikkalendern

Därför gillar jag tanken bakom Musikkalendern så mycket. Den menar att man genom musiken kan få den bästa julen någonsin. Musik som de sätter ihop i en fin lista, där man får bra, jul-(och vinter-?)relaterad, musik som man inte hört en miljon gånger tidigare. Jag hörde av mig till dem (det var första gången jag hörde av mig till en annan blogg som “Amadeus Swoosch” – läskigt!) via twitter och hörde om jag kunde få re-blogga dem om de fick en mailadress och lite utrymme hos mig. Och tro det eller ej, men de sa ja! Så nu kan man nå dem via musikkalendern[snabela]swoosch[punkt]com och de har lite bilder liggandes hos oss här på Swoosch. Det där med bloggsammarbeten är underskattat. Men detta innebär att jag (då och då) kommer kopiera det de säger och lägga upp det här. Hur ni gör väljer ni själva – läs här eller där. Där får ni allt, här får ni lite. Musikkalendern fungerar så att de varje dag lägger in en ny låt (eller flera, bevisligen. För några dagar sen kom två Kent-låtar) i sin Spotify-lista. Men för att få en maximal upplevelse bör man också kolla på bilderna och läsa vad de har att säga om varför just den låten kommer just den dagen, vilket man gör på musikkalendern.tumblr.com. Det var det jag hade att säga om det. Mycket nöje, och välkommen till julen!

Som vecka.nu så fint berättar för mig så är det vecka 48 nu och som facebook påminner mig om så finns det en sjukt bra låt av ett sjukt bra band som handlar om just denna helg, just denna vecka. Så, tro det eller ej, detta inlägg kommer handla om ett gäng skåningar som i början av sitt kändisskap turnéade runt på nio olika gymnasieskolor i Stockholm. Jag önskar att jag levde på den tiden då bob hund fick pris på pris och bara växte.

Nu njuter jag istället av att de nyligen släppte ett nytt album och att det finns hur mycket musik med dem som helst! Man fullkomligt drunknar i deras musik, precis som man gör i Thomas Öbergs svett när de spelar live. Det är inte utan anledning de har kallats Sveriges bästa liveband av flera, och inte heller är det konstigt att de fått flera grammisar. De är helt enkelt sjukt (alväj) bra – speciellt live.

Jag var faktiskt och såg dem, när de spelade på Hornstulls Strand den tionde oktober i år. Spelningen började med att alla minglade runt och att jag spenderade alldeles för mycket pengar i deras merchandisehörna, allt till nån fin musik. När det började rassla till med folk, och det inte längre räckte med bara en person i garderoben för att få bort kön, och när man hade stått där ett tag och svettats märkte man att något var på gång. Råddarna verkade mer stressade än tidigare och mingelmusiken försvann.

Sen stod Thomas där och viskade något. Han viskade och viskade och när några i publiken fattade vad det var han sa hängde de med. Efter en halv minut stod hela publiken där och viskade Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk. När detta hade skett höjde Thomas rösten långsamt långsamt, och precis som en kinesisk armé gjorde alla likadant! Tillslut stod hela publiken där och skrek och det var precis när alla var som mest högljudda som Jonas Jonasson, mannen med mustaschen, kom in och drog igång med pianot! Det var så snyggt, så bra, så häftigt och så medryckande att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.

Efter första låten försvann bandet från scenen och man förstod inte vad som var på gång, att band pausar efter bara en låt tillhör ju inte det normala. Sen, ganska precis då man börjat bli lite småsur för sig själv och hunnit utbyta några blickar med sitt sällskap kom de tillbaka, och drog igång med storheten Skall du hänga med? NÄ!! och man ångrade alla onda tankar man precis tänkt om dem, och man var åter i en bob hund-trans! Senare fick man förklarat för sig att man hade fått två konserter, den första var bara den första låten och hade sedan nio extranummer. Sen tog den konserten slut och de var tillbaka efter en vatten(läs: öl?)paus och gav då den andra konserten på fem låtar och två extranummer.

Det hela var så konstigt, och så himla bra. Man fick chansen att röra Thomas, att mobba Jonas, skrika elaka saker åt bandet och försöka låta mer än dem! Thomas flög runt på scenen som om han hade 50% koffein i venerna och var aldrig tråkig. Conny (gitarr) och Thomas lekte upprepade gånger med rundgången och gitarren, och man fick perfekta ledtrådar om vilken låt som skulle komma näst!

bob hund har också under tidens gång ynglat av sig några sidoprojekt, Bergman Rock – bob hund på engelska, och Sci-Fi SKANE – Jonas Jonasson och Thomas Öberg. Som en hyllning till denna helg har jag satt ihop vad som enligt mig är den optimala bob hund-spellistan, innehållandes blandade bob hund-låtar, en Bergman Rock-låt, en Sci-Fi SKANE-låt och en låt med Canned Heat, för att visa vilken låt som Sci-Fi…låten kommer ifrån. Här finns listan som du bör lyssna på nu!