Han är terminator, han är tyskspråkig, han är Kaliforniens guvernör och jag har pinsamt nog aldrig sett en film med honom.
Han är enormt rolig ibland ändå. Jag har letat reda på sju väldigt konstiga klipp, hinner/orkar du inte se alla ska du prioritera det första och det sista.
Gillar slutet på denna, lite show off sådär. “Yes, I really smoked it. And. I inhaled.” Han ser så nöjd ut.
Det bästa är på slutet när han börjar jämföra bodybuilding med sex.
Slutet är ju helt hysteriskt!! Och början. Och mitten. Hujedamig!
Det var allt för idag. Hoppas ni kan sova efter att ha sett det där hemska bodybuildingklippet, det känns bättre om man tänker på att han är borta i Sacramento och har sig, och inte här.
Btw, det har gått mer än en månad sedan jag bloggade här sist. Hej igen! Lovar att bättra mig.
Redan när man satte sig ner i stolen på Orionteatern misstänkte man att något inte är som det vanligtvis är på teater. På stolen låg det ett kuvert innehållandes fyra små tidningar i olika språk men med samma innehåll om pjäsen. I kuvertet låg också ett vykort och två små häften med bilder från pjäsen och information om gruppen bakom pjäsen.
Jag var och såg Ici Là-Bas som visades på Orionteatern här i Stockholm och det var bland det roligaste och häftigaste jag sett! Jag vet inte om det var de fnittrande barnen som var där, eller det faktum att det inte var några högtalare, att all musik spelades live eller att de knappt sa något som gjorde det så himla bra! Alla hade något att roa sig åt, alla – barn som vuxna – skrattade när de på scenen ramlade, alla gillade när en av de på scenen för tionde gången fick ett utbrott över att det spelades musik och att alla bråkade om en liten vetebulle gjorde så att alla bara skrattade!
Allt på scenen verkade så bekymmerslöst, och övergångar mellan pjäsens teman var väldigt snygga, ena sekunden jagade alla en vetebulle, och lite senare var bullen totalt bortglömd och temat var då en mans musikhat, vilket strax övergick till att en man betedde sig som en höna och fick mamma-instinkter mot ett ägg. Att några av skådespelarna, eller snarare aktörerna var barn, i ett fall kanske fem år, gjorde att pjäsen verkligen togs ner på marken! Man kände sig varken bättre eller sämre än dem på scenen, man kände lite igen sig, trots att det inte fanns något att känna igen sig i! Att de som ligger bakom pjäsen är fransmän, och att de som står på scenen är från Frankrike, Italien, Turkiet osv spelar ingen roll, du förstår allt utan problem. Trots att jag upplevde det som att jag hade stor hjälp av mina (något magra) franskakunskaper verkade de (till synes och höres(?)) genomsvenska barnen förstå precis lika mycket!
Även publiken var intressant att se, alla satt tysta hela tiden förutom när alla skrattade. Alla verkade vara så fascinerade, och innan teatern började hörde hur folk talade flera olika språk. Allt på scenen var väldigt välgjort, detaljrikedomen som var enkel men enorm gjorde verkligen kvällen oförglömlig. Precis som när jag såg Bounce:s Caution! på Orionteatern. Precis som idag var det så annorlunda mot allt annat, och om du får chansen att se denna pjäs: ta den!
Allt vackert har sina baksidor… Wikipedia är underbart, bland det finaste som finns med öppenheten som nästan unikt. Men även Wikipedia har sina baksidor… Det blir en hel del oseriösa artiklar och man kan inte alltid lite på allt som står. Dock så måste jag predika för wikipedia. Det är bättre än många tror, och i de flesta fallen kan man lita på vad som står, det finns administratörer som går igenom alla uppdateringar och kollar om det stämmer, allt uppdateras mycket snabbare efter som hela världen kan gå in och redigera innehållet!
Artiklarna på Wikipedia är också ganska…. konstiga. Tex artikeln på engelska wikipedia om ovanliga dödar. List of unusual deaths är en enorm lista på folk som har dött av konstiga saker. Till exempel mannen som blev nedklubbad av av en flygande brandpost, eller varför inte han som sände sitt självmord live över nätet när han hängde sig i sladden till hans webcam?
2009: Vincent Smith II, an employee at the Cocoa Services Inc. chocolate factory in Camden, New Jersey, was loading chunks of raw chocolate when he slipped and fell into a large melting tank filled with 120F (50C) chocolate, and was knocked out by one of the mixing paddles. Smith was trapped in the melting tank for 10 minutes before rescuers were able to extract him. He was declared dead a short time later.
Vad som kanske är vissas dröm, att bada i choklad, blev Vincents död. Det är lite sorgligt…
Att klanta till det.
2001: Hungarian singer Jimmy Zámbó accidentally shot himself in the head when trying to prove that the handgun he fired earlier had no more bullets left. While he did remove the magazine, he forgot the bullet that was left in the chamber.
Det är synd om ungraren, men att skjuta sig själv för att bevisa något? Det är inte så jättebra, och nästan lika smart som han som bevisade att han kunde ha sex med två kvinnor i tolv timmar och sedan dog av hjärtattack.
En annan absurd död, som nu tycks vara borta från artikeln, är han som dog av syrebrist när han tog lustgas och samtidigt kollade på porr… Jag undrar lite varför han gjorde det? Det känns liksom inte som det smartaste man kan göra…
Deppigt inlägg blev detta, men jag måste säga att artikeln är ganska underhållande! Och trots att den handlar om folk som faktiskt dör så är deras dödar ofta så absurda att det är svårt att inte skratta. Blev du ledsen nu kan du kolla på lite av brittiska The Office, då brukar i alla fall jag bli glad!
Dan Brown slog ju för några år sedan igenom med storsäljaren Da Vinci-koden, och de flesta har läst den, så har även jag. Boken är jättebra, fascinerande och minst sagt medryckande. Faktan är så intressant, och det sägs så mycket som verkar vara sant!
Men, som brittiska tidningen Telegraph tar upp, så är det inte så mycket som stämmer. De totalsågar honom, och pekar ut 50 (!) faktafel, och klankar ner på 20 av hans sämsta meningar ur hans böcker. Det roliga är att enligt Brown själv, så är allt sanning! Han skriver i början av både The Lost Symbol och Da Vinci-koden att allt som står i boken är sant, tex All rituals, science, artwork, and monuments in this novel are real ur Da Vinci-koden. Telegraph radar upp alla faktafel de har hittad ordnat efter kategorier, tex Symbols, religion and mythology, Science och History och under varje kategori de olika böckerna!
Symbols, religion and mythology – Angels and Demons/Änglar och demoner
In CERN in Switzerland, Langdon points out a marble column that is labelled ‘Ionic’. He says: “That column isn’t Ionic. Ionic columns are uniform in width. That one’s tapered. It’s a Doric – the Greek counterpart.” Both Ionic and Doric columns are Greek in origin.
Precis! Hur tänkte Brown när Langdon skulle vara smartypants och säga att det finns en grekisk motsvarighet till något grekiskt?
Lite synd är det kanske om Brown, han är ju en jättebra författare, och försöker verkligen, men måste han säga att allt är sant när det inte är det? Han säger att Harvard-astronomen Edwin Hubble presenterade Big Bang-teorin, trots att Hubble aldrig hade något med Harvard att göra! Ajsing bajsing, Brown! Där klantade du till det!
Da Vinci-koden, kapitel 83:
“The Knights Templar were warriors,” Teabing reminded, the sound of his aluminum crutches echoing in this reverberant space.
“Remind” is a transitive verb – you need to remind someone of something. You can’t just remind. And if the crutches echo, we know the space is reverberant.
Aj. Det Telegraph säger är ju sant, men aj. Den sved.
Den omtalade glaspyramiden vid Louvren i Paris där Leonardo Da Vincis tavla Mona Lisa hänger.
Men mitt favoritfel som Telegraph tar upp är faktiskt titeln till Da Vinci-koden. Telegraph säger:
Leonardo’s surname was not Da Vinci. He was from Vinci, or of Vinci. As many critics have pointed out, calling it The Da Vinci Code is like saying Mr Of Arabia or asking What Would Of Nazareth Do?
“The Knights Templar were warriors,” Teabing reminded, the sound of his aluminum crutches echoing in this reverberant space.
“Remind” is a transitive verb – you need to remind someone of something. You can’t just remind. And if the crutches echo, we know the space is reverberant
Där klantade han till det! Men jag måste försvara Brown lite här, om Leonardo da Vinci inte hette så, vad hette han då? Visst är det så att Da Vinci betyder just från Vinci, och att döpa en bok till Da Vinci-koden blir således att döpa en bok till Från Vinci-koden. Och det låter precis så korkat som det är.
Mycket musik finns det i världen. Mycket musik har hittills gjorts på tjugohundratalet! Och snart är vi inte längre i nollnolltalet, snart börjar inte längre åren på noll, och snart firar vi 101010 istället för 090909! All musik går inte att lyssna på, och på Spotify finns 669005 låtar bara från 2009. Om varje låt är cirka 3,5 minuter lång blir det 2341517,5 minuter musik. Det är TRETTIONIOTUSEN timmar musik, vilket i sin tur är mer än FEMTONHUNDRA dygn musik. Och det bara i år, men året är inte slut – kollar man på spotify för 2008 så närmar sig motsvarande siffra 900000 låtar. Det är sjukt.
Under dessa tio år har enorm mycket bra musik kommit fram, och artister som Bloc Party, José Gonzáles och MGMT har slagit igenom och blivit hyllade. Tur är det då att Musikmagasinet Novell bestämt sig för att göra en lista på decenniets hundra bästa låtar och gjort en jättespännande blogg av det hela! Går man in på nollnolltalet.se så är det, i alla fall hittills, en ny låt uppe dagligen och de går såklart från nr 100, till nr 1. Så någon gång kring årskiftet eller lite efter kan vi förvänta oss deras version av årtiondets bästa låtar – jag kissar nästan på mig av förväntan! Hoppas bara det inte är Ayo Technology som vinner – det är den populäraste låten hittills på Spotify för 2009.
Och såklart har även denna blogg, eller vad man nu ska kalla den, twitter och facebook! Så det är nästan omöjligt att missa deras uppdateringar! Bra va?
Bilden tillhör Musikmagasinet Novell och Nollnolltalet.se
En kinesisk sägen och artikel berättar om en stad i Norrland med 25000 kvinnliga invånare. Jag undrar lite hur kineserna tänker, eftersom 25000 personer är mer än vad som bor i Kiruna! Tydligen skall staden dessutom ha funnits sedan 1820 och förutom alla dessa kvinnor skall staden också innehålla ett medeltida slott. Är det inte lite konstigt att ingen har hittat till staden? Eller har folk hittat dit, men haft det så bra att de inte har avslöjat hemligheten?
En lesbisk stad i Norrland? Eh?
Jag måste säga att jag har lite svårt att tro det hela, och trots att en sökning på Chako Paul City som staden sägs heta på Google maps så syns ju inget där förutom skog. Det kan självklart vara så att staden finns, även om jag som sagt har svårt att tro det. Män sägs bli misshandlade om de närmar sig – kanske så illa att de inte vågar avslöja stadens position?
Men jag undrar också, är alla kvinnor där lesbiska? Enligt aftonbladets artikel om staden så verkar så vara fallet, förutom stycket om att kvinnor som lämnar staden och har sex med män måste bada och tvätta sig för att återinträda staden. Aftonbladets artikel säger väldigt mycket om staden utan att uppge några källor, men staden skall tydligen ha grundats av en rik änka. Wikipedia har också en artikel kring frågan, men källan som ges där är inte så toksäker för oss svenskar, den är nämligen ganska väldigt kinesisk. Till och med The Local, svenska nyheter på Engelska, har skrivit om staden. Och om så många skriver om den borde det väl nästan finnas? Eller? Inte? Nej? Okej.
Nu i veckan läkte cirka 10000 epost-adresser med tillhörande lösenord från Hotmail. Medan de flesta reagerade som nackade höns och fick panik för just deras epost skulle vara så intressant för hackarna tog forskaren Bogdan Calin tillfället i akt och sparade alla lösenord och försökte ta reda på lite statistik kring det hela.
Det vanligaste lösenordet var, surprise surprise, 123456! Vem hade kunnat ana detta? Inte jag i alla fall! Inte alls! Nej, nej! Hela 64 personer hade detta lösenord. På topp tjugo fanns också 111111 och 000000, och förutom alla lösenord innehållandes endast siffror fanns en hel del spanska namn, elva lösenord var alejandra och nio alberto. För oss som använder Gmail är denna läcka inte något större problem, men som lifehacker.com sa det så kan man istället se det som en liten påminnelse om att det kanske är dags att byta sitt lösenord.
Lösenord på vifft! Kanske uppe bland molnen? Eller i din ficka? Eller...?
För vill du, som alla paranoidasvennar där ute, vara säker på att ingen kan läsa de nyhetsutskicken som just du (och tusentals andra) får så räcker det inte med att ha ett häftigt lösenord med STORA och små bokstäver, siffror och tecken (typ J7\g3c0O1!3tT!1!!). Du måste också då och då byta ut ditt lösenord, det är nämligen inte alla datanördar som är så vänliga att de går ut med att de har kommit över en bunt lösenord.
Men nu ska jag inte vara en hycklare. Jag precis som så många är en paraniod svenne, jag är rädd för att någon ska komma över mina lösenord till min mail, min facebook eller twitter! Men vad man ska vara rädd för är ju inte att någon kommer över lösenorden, man ska vara rädd för (om man nu ska vara rädd…) vad någon kan göra när denne person har kommit över så pass mycket av din identitet som skyddas av, i 42% av 10000 fall, en bokstavskombination. När så mycket av vår infrastruktur bygger på internet är det en självklarhet att man kan ta reda på jättemycket om personer via tjänster som eniro, birthday.se (som har sloganen Vi vet när du fyller år) och facebook. För har du tänkt på vad folk kan ta reda på dig genom en googling? Prova att söka på ditt namn, ett användarnamn du ofta använder eller din epost-adress. Jag blir skitskraj när jag ser att de relevanta träffarna är 100-tals!
Nu blev det värsta talet, det var inte tanken. Men så blev det, och så får det vara! Tänk helt enkelt lite på vad du gör tillgängligt om dig själv på nätet, och vem som kan se vad! Dyk ner i Facebook:s privacy-inställningar!
