Jag har funderat lite på vad man skall ha för krav på sig själv vad gäller en blogg. En blogg var ju från början ett verktyg för att föra en offentlig dagbok. Men bloggar visade sig snabbt duga till så mycket mer, nu finns det prylbloggar, skvallerbloggar, spelbloggar, framtidsbloggar och till och med porrbloggar (här får ni ingen länk, för jag vill inte leta upp nån sån blogg). Folk lever på sina bloggar, och gör inget annat än att då och då, kanske några timmar per dag totalt skriva ner vad de åt till frukost, var de köpte “dagens outfit” och att de har det stressigt.
Bloggvärlden är enorm, och för att komma någon vart måste man vara speciell på något sätt. Det finns de som, som sagt, skriver om vad de gör, kanske tre meningar per inlägg (blondinbella, kissie). Sen finns det folk som skriver biblar i varje inlägg, som lägger flera timmar på varje post, och jag har en liten fråga: varför är det inte dessa bloggare som blir kända? Som tjänar pengar på det de gör? Varför är Blondinbellas, Kissies och Kenzas bloggar de mest lästa, jag menar; blondinbella har ju tappat konceptet! Hon är ju brunett! Och varför är det så många som vill veta var Kissie festade i helgen? Jag har helt enkelt tröttnat på dessa bloggar. Men något måste ju folk dras dit av. Kanske är det att läsa om någon annan som lockar, men då tycker jag att det finns många bättre bloggar. Nu kanske jag är lite väl hård mot Blondinbella och Kenza, som båda två lägger ner tid på sina bloggar och skippar de fula bilderna som man som femåring gjorde i paint på skolans datorer som vissa andra bloggare aldrig lämnar. Det är synd om bloggläsarna.
Men faktum är att det inte bara är dessa bloggläsare det är synd om. Jag tycker synd om alla som har med internet att göra. Jag har tröttnat så enormt på facebook, twitter, mail och allt annat! Facebook sa tidigare Facebook is a social utility that connects you with the people around you, vilket de nu bytt ut mot Facebook helps you connect and share with the people in your life. Och båda dessa slogans tycker jag är lite konstiga, för vad folk tycks glömma är att det inte är socialt att vara inne på facebook. Det är bara ett verktyg för att kunna hålla kontakten med folk. Man tycks glömma att man inte kan ersätta ett möte med ett inlägg på någons wall/logg, för det är inte livet på riktigt! Att vara social är att kunna kommunicera utan att prata, man ska kunna läsa av den andres ansiktsuttryck, och först då är man social på riktigt, när man kan se att någon uppskattade ens skämt utan att läsa haha på en skärm bestående av bland annat flytande kristaller som visar elektriska signaler! I min skola där vi alla får låna bärbara datorer av skolan sitter alla på rasterna och stirrar in i sina skärmar och klickar sig fram i nåt spel, skriver på någons wall – även om personen sitter i rummet bredvid, eller bara klickar på uppdatera med hoppet om att någon ska kommentera på statusen man la upp igår om att man skulle laga mat. Kanske blir man nöjd om någon har tagit sig besväret att klicka på like!
En illustration över internets uppbyggnad
På senare tid har jag börjat trappa ner med mitt facebookanvändande, för det enorma informationsflöde om vad mina kompisar gör är inte längre så intressant. Vad jag börjat med mer istället är twitter, och när min kompis frågade varför då? så svarade jag att det räckte för mig. Hon frågade då vad syftet med det var, och jag ställde samma fråga tillbaka om hennes facebookanvändande. Ingen hade något svar, och när hon efter halva dagen kommit på svaret att hon kan hålla kontakten med gamla vänner frågade jag om hon gjorde det, och hur ofta hon faktiskt tog upp kontakten med folk från årskurs två, som egentligen inte alls är hennes vänner! Jag fick inget svar på den frågan. Antagligen för att det inte fanns något. Och det jag vill komma fram till är: vad är syftet!? Visst måste inte allt ha ett syfte, men när man lägger ner så mycket tid på till exempel facebook som många faktiskt gör tycker jag att det är dags att tänka till, kan man inte använda tiden till nåt bättre? Vad får jag ut av att veta att minmammasjobbarkompissonsomjagträffadeengångförtreårsen bakade en kaka med hans kompisar igår? Jag bryr mig inte om killen, utan rycker mest på axlarna åt det!
Som sagt så är det ju också så att allt inte måste ha ett syfte, och det finns ju riktigt bra tjänster och hemsidor på internet också! Till exempel Spotify, med obegränsad tillgång till all världens musik, eller Gmail, som när det lanserades revolutionerade mailandet och än i dag är utan konkurrenter i dess klass! Så det är kanske inte internet jag har tröttnat på – det är kanske en del av folket på internet som är det jag egentligen tröttnat på. Alla de som tjänar pengar på att skriva några rader, alla de som beter sig som skitstövlar bara för att de inte står där mittemot personen den talar med, alla de som tar sig friheter och gör dumheter.
Samtidigt som jag ogillar det gillar jag det något enormt – internet förenklar så mycket, samtidigt som det gör oss så annorlunda.