förlåtelse, mångfasetterat begrepp som i vardagslivet bl.a. innebär återupprättelse av gemenskap efter en moralisk konflikt mellan två individer…
– Carl Reinhold Bråkenhielm via NE
Ett ord jag har funderat väldigt mycket på den senaste tiden är ordet Förlåt. Det är det ordet man oftast använder när man vill be om ursäkt, tex “Förlåt att jag slog dig“. Man säger också att man förlåter någon om man tycker att det personen vill bli förlåten för är okej. Man slänger sig ganska mycket med detta ord och jag tvivlar starkt på att alla dagisbarn som säger förlåt faktiskt menar det.
Det jag vill peka på är att det bara är ett ord utan någon egentlig betydelse om man inte förändras. Man kan säga “förlåt att jag inte hjälpte till med maten“, men om man är den personen som ska förlåta någon så tar det ofta emot. Man kanske vet att personen som säger förlåt inte kommer förändras, och även nästa gång kommer säga “förlåt att jag inte hjälpte till med maten” sekunderna efter den där rapen som visar att man är mätt, belåten och nöjd med att maten serverades innan dendärfilmenpåtv5 började.
Detta gör mig ganska irriterad. För säger man det som man tror så blir man kritiserad. Som bara den, för man har kanske inte några bevis för det man säger egentligen. Bara en stark misstanke, och det är ju inte tillräckligt!
Foto taget av Metro Centric.
Förlåt är som sagt bara ett ord. Inget mer, och precis som ett syskon säger “jag ska döda dig” till ett annat säger syskonet också förlåt till det andra. Det första syskonet menar antagligen (läs: förhoppningsvis) inte att han/hon ska döda någon, men säger så ändå för det är ju bara ett ord!
Vart jag vill komma med detta? Jo, det jag tycker är att man måste tänka efter innan man säger förlåt. Tänka efter om man verkligen menar det man säger. Att man ber om förlåtelse. För att bli förlåten är ju helt onödigt om man tänker göra om det man gjorde gång på gång på gång på gång.
Så tänk efter, menar du förlåt när du säger det?